Skolpolitiken fortsätter svika mig

Alltså…jag har länge tyckt att Jan Björklunds skolpolitik är lite…idiotisk. Eller ganska mycket idiotisk. Han håller fortfarande på att påstå att skolk i betyget är en jätteawesome idé, och idag pratade Brunchrapporten om SvDs enkät om partiledarna och deras anledningar till att ha skolkat. Jan Björklund sa så här:

”Ja, det har jag gjort. Det var inte speciellt mycket, men det var naturligtvis fel även då. Det berodde på lättja. Hade vuxenvärlden varit tydlig med upptäckt, registrering och sanktioner hade jag förmodligen inte skolkat.”

Ja…okej. Jimmie Åkesson sa detta:

”Det är väl en definitionsfråga. Jag var väldigt skötsam i skolan, men de sista åren på gymnasiet så tyckte jag att man inte alltid behövde gå så mycket på lektionerna om man ändå kunde allting.”

…och det är väl första gången Jimmie Åkesson sagt något jag hållit med om. Jag liksom känner igen mig! För jag har också skolkat. Mer och mer de senaste åren. Varför? För att jag inte har känt att det fanns någon mening med att gå på lektionerna. Jag har liksom inte haft ork och om det har varit en lektion som det inte var så himla viktigt att gå så går jag inte. Jag förstår inte vad bestraffning kommer leda till. Okej, skolk förs in i betyg och det kanske blir lite färre skolkande elever. Men de som verkligen inte orkar, har det jobbigt psykiskt osv kommer inte börja gå bara för det (Elin Grelsson skrev om det för ett tag sen). Och de som är som jag, som inte tycker att det är så jävla värt att sitta igenom tråkiga lektioner utan att lära oss någonting, vad vinner vi? Inte mer kunskap i alla fall.

Jag är så himla trött på att skolpolitik knappt handlar om kunskap längre. Jag känner mig så jävla sviken av det svenska skolsystemet. Jag kände inte att jag lärde mig speciellt mycket mina första sex år i skolan, jag var liksom bara där för att mina föräldrar skulle kunna gå och jobba (ingen kritik mot mina föräldrar, de gjorde sitt bästa för att stilla mina behov av att lära mig något). Jag var smart, jag hade möjligheten att utvecklas. Jag började skolan och kunde läsa och skriva men jag fick vänta på att lära mig något nytt tills de andra hade hunnit ikapp. Jag klarade mig igenom sex år i skolan utan att göra särskilt mycket. Och då skolkade jag aldrig. Eller jag ”glömde” gympakläderna någon gång kanske (jag ska nog skriva ett inlägg om varför idrottsundervisning failar brutalt sen). I sexan fick jag som tur var en bra lärare som under ett utvecklingssamtal inte bara så ”Hon når målen” utan, med lite påtryckningar från mammas sida såg mina behov och fixade så att jag fick läsa matte med sjuorna, och sen fick jag hoppa direkt till åttan efter sexan. Det blev bättre. Men jag hade inte lärt mig att plugga, för jag hade ju aldrig behövt göra något! Spåren sitter ju kvar. Jag kan fortfarande knappt plugga. Jag gör allt i sista minuten och jag orkar inte. Jag får bra betyg och försöker planera mitt arbete men det går inte alltid så bra och det tär på mig.

Nä, Jan Björklund styrde inte över skolan när jag började i den. Men det hade nog inte blivit bättre om han hade gjort det.

Annonser

Om SQUEEEEtheSwede

A Swedish nerdfighter taking on the online world.
Det här inlägget postades i åsikter och funderingar, skola. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s