Lycka på gångvägen.

När jag var på väg hem från busshållsplatsen tidigare i eftermiddags mötte jag en tjej på kanske 12-13 år (jag är sjukt dålig på att gissa åldern så hon kunde ha varit både yngre och äldre) som bar på en fiol, antagligen på väg till Kulturskolan. Jag noterade att hon hade svartsminkade ögon och det påminde mig om hur jag såg ut när jag var hennes ålder, och hur annorlunda jag klär mig nu.

Jag gick hem och tänkte inte mer på det. Satte mig vid datorn, läste bloggar och sen var klockan plötsligt halv fem och jag kom på att jag hade baslektion tjugo i. Jag brukar gå ungefär 15-20 minuter innan mina lektioner börjar (även om det går snabbare än så att  komma dit, för jag föredrar att komma dit för tidigt och vänta istället för att komma sent, eftersom lektionerna bara är 20 minuter långa), så jag blev lite stressad men tog handväskan och småsprang ner till centrum igen (vilket inte var jättelätt med tanke på all is plus nerförsbacke hela vägen). Halvägs ner mötte jag samma tjej som jag mött tidigare. Och hon var jätteglad. Alltså hon typ skuttade fram och log med hela ansiktet och jag blev alldeles lycklig bara av att se henne. Mycket för att svenskar aldrig ler kring främlingar på gångvägen (när jag kom hem från Canada försökte jag le mot folk jag mötte på vägen. Det gick inte, för ingen vågar se på folk de möter. Tråkigt ju. Men sen kanske jag har ett creepy leende).

Annonser

Om SQUEEEEtheSwede

A Swedish nerdfighter taking on the online world.
Det här inlägget postades i vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s